Hur man berättar för honom att du vill ha en relation

Familjeproblem

2018.09.23 17:55 Klaebu Familjeproblem

Hej Sweddit! Är inte säker på att detta är rätt ställe att skriva på men gör ett försök.
Har under en längre tid börjat inse att det fungerar sämre och sämre hemma. Är 19 år och känns som att varje sekund jag är hemma är jobbig. OBS, väldigt, väldigt, lång text.
Mina föräldrar har alltid varit hjälpsamma och trevliga men speciellt min mamma har börjat gå mig på nerverna den senaste tiden. Ett exempel är att hon kan säga åt mig att tex betala en räkning, dock så säger hon det typ 4-5 gånger när hon ser det, typ, "Glöm inte betala denna räkningen. Jag tror att det är denna dagen som förfallodagen är, så du måste betala den innan dess. Det är viktigt att du kommer ihåg att betala räkningen." Även efter att jag har betalat den och sagt det till henne så kan hon fortsätta säga till mig att jag ska betala den. Hon tar också sig friheten till att alltid öppna mina brev och liknande, vilket jag absolut inte tycker är okej och har tagit upp med henne många gånger, dock så verkar hon skita i det för hon fortsätter att göra det. Dessutom känns det ofta som att hon inte lyssnar, då det ofta är så att jag berättar saker som hon sedan frågar efter.
Min syster har jag aldrig heller riktigt kommit överens med, speciellt eftersom vi är så olika. Hon har alltid bara haft några kompisar och är nästan alltid hemma, medan jag ofta umgås med vänner, älskar att socialisera mig och träffa nya människor, vilket hon är tvärtemot. Hon är två år äldre än mig men har aldrig riktigt känts som en storasyster. Hon brukar alltid göra det ytterst minsta här hemma, hon diskar aldrig efter sig, fyller soptunnan till brädden istället för att gå ut med den, låter saker ligga framme, osv. Sen så fort mina föräldrar skäller på oss att vi aldrig diskar och liknande så talar hon för oss båda att vi borde bättra oss, medan jag själv känner mig ganska ordentlig. Att hon går igenom mitt rum för att komma till sitt eget gör bara saken värre. Hon respekterar inte mitt privatliv för fem öre, knackar aldrig, går igenom mitt rum när jag är halvt naken utan att ursäkta sig. Hon kan lätt springa fram och tillbaka genom mitt rum mitt i natten och väcka mig när hon vet att jag jobbar nästa dag. Detta är saker jag påpekat hur många gånger som helst, hon brukar skärpa sig i en vecka men sen är det tillbaka till ruta ett.
Min syster skaffade en lägenhet några veckor tillbaka och då trodde jag allt skulle ordna sig, men gud så fel jag hade. Sen hon skaffat denna då har hon varit hemma mer än vad hon varit i lägenheten. Allt detta gör alla problem tusen gånger värre, när man vet att hon egentligen inte bor här, dessutom är det en av mina största drömmar just nu, att slippa bo hemma. Mina föräldrar har sagt åt henne att hon måste bo i sin lägenhet nu när hon betalar för den, men hon menar på att där inte finns något att göra. Hon vägrar dessutom bjuda över kompisar och sånt till lägenheten för "där finns inget att göra" och "jag orkar inte laga mat för där finns ingen diskmaskin så man måste diska allt förhand". Detta leder till att hon kommer alltid hem över helgen och i bland på vardagar, dock så ligger hon bara på sitt rum hela dagarna och kollar YouTube.
Min pappa har jag sjukt bra relation med, han är en av mina bästa vänner och det är väl han som göra att jag inte helt flippar ur här hemma, jag vill liksom inte förstöra för honom. Det värsta är dock att han och mamma bråkar väldigt mycket, vilket leder till att jag får ännu sämre relation med min mamma då hon aldrig erkänner att hon gör fel eller att hon borde bättra sig, utan alltid skyller ifrån sig på resten av familjen.
Min lillebror har jag också helt okej relation med, så han och jag kommer också för det mesta bra överens.
Det ända som räddar mig är att jag ska upp och säsongsjobba i fjällen till vinter, ser fram emot det otroligt mycket, som sagt, är nog lite översocial som person då jag alltid älskar att ha kompisar runt om mig.
Vet dock inte hur jag ska kunna hålla ut här hemma tills detta. Så fort jag kommer innanför hemmets väggar blir jag frusterad och irriterad hela tiden, speciellt när min syster går genom mitt rum eller när mamma säger åt mig att göra något. Detta är något som aldrig händer när jag är med kompisar, har nästan aldrig blivit sur på någon kompis eller liknande, utan kommer alltid bra överens med andra.
Säger verkligen inte att jag är perfekt, jag borde tex städa mitt rum oftare och liknande, har dock ingen lust till att göra detta då jag ändå inte trivs här hemma i vilket fall.
Har ni något tips hur jag kan stå ut?
Tack för att du/ni tar er tiden för att läsa detta, extremt schysst!
submitted by Klaebu to sweden [link] [comments]